Att leva livet på livets vilkor är ofta inte lätt, men tyvärr så rätt. Varje dag så märker man hur maktlös man är och att livet rullar på oavsett vad man gör. Jag har tre gånger i mitt liv stått inför tre stycken absolut avgörande tillfälle där min existens har varit hotad, den enda vägen som har varit sund är att bryta ett levnadsmönster och hitta en annan. Jag har aldrig själv gjort någon förändring föränn smärtan har varit total och mitt liv varit ohanterligt. Vad betyder då kapitulation? För mig betyder det att lägga ner min vapen och hissa vit flagg och fullständigt bara ge upp, att bara inse att livet inte längre går och leva på detta viset. Vad jag har förstått under årens gång är att kapitulation betyder ingenting utan acceptans, om jag inte accepterar och förstår innebörden av vad jag jag gjort, så kommer jag att prova igen när smärtan har lagt sig. Så i min kapitulation behöver jag jobba stenhårt med varför jag ger upp. För om jag inte vet varför då kommer jag att ta upp striden igen, det är bara en tidsfråga. Första gången som jag insåg att om jag inte ger upp nu så dör jag, då var jag bara 22 år gammal, mitt liv var ohanterligt och jag levde utan hem på gatan i Malmö. Jag bara visste att om jag fortsatte så skulle jag dö en förnedrande död. Min Mamma tog sitt liv åtta år tidigare och jag ville inte gå samma väg, innerst inne så ville jag verkligen leva, men med frid och kärlek.
Ett år tidigare hade jag också kommit tillslutet av mig själv och gjort en behandling för mitt drogberoende, men i all smärta som jag kände av att börja leva igen, så valde jag att plocka tillbaka min vilja och gå tillbaka till aktivt användande. I min navia tro så hade jag trott att det var bara otur att jag blev fast i en värld av droger och krimminaitet. Men sanningen är att jag visste inget annat sätt, mina tankar handlade bara om en massa saker som inte var bra för mig. Istället för att ha fokus på lösningen och vara tacksam för det jag hade och att jag hade fått en chans till. Genom smärta blev vi villiga att göra det som är rätt och inte det som är lätt, för mig tog det tid att förankra min kapitulation i hjärtat, men tillslut så fanns det bara det kvar. Det som fick mig att tillslut att kasta in handuken var just att jag var så rädd för att dö, jag visste i mitt hjärta att livet hade mer att ge. Men just då hade jag svårt att se det, det stod så mycket skit i vägen. Sanningen var att jag hade inga andra alternativ, jag hade prövat det mesta och med samma resultat, alltid på botten ensam och övergiven. Till sist blev jag villig till att göra det som krävdes, och det var att börja söka efter en lösning.
Tre andliga principer som har gjort hela den här processen möjlig är ärlighet, öppetsinnelag och villighet, med dessa tre var kapitulation möjlig och sakta men säkert började jag att acceptera mig slagen och ett nytt liv var möjligt. Jag är övertygad om att kapitulation är en färskvara och någotting som jag behöver göra varje dag, av egen erfarenhet så har jag förstått att om jag inte begriper det så kommer jag för eller senare rusta för krig igen, jag måste inse fullt ut att jag är slagen och det finns aldrig en chans för mig att komma tillbaka på de områdena igen, sen så behöver jag inte kämpa mer i heller, det är ju inget som ändå kommer att bygga upp mig. Ett mantra som jag har börjat att köra med är att om jag ändrar mig så kommer allt annat också ändra sig, så fort jag har fått reda på vad problemet är så har jag en chans och ett val att välja och göra annorlunda.
Ärlighet har varit nödvändigt för mig för att kunna tillämpa igenom alla mina stora fronter i livet. Att våga vara ärlig mot mig själv på alla plan i mitt liv har fått mig till att se hur det egentligen var och vad jag bör välja för att kunna få frid i mitt liv. Det har också gjort väldigt ont att se hur mycket jag har ljugit för mig själv och förnekat sanningen. Det som krävdes var ju att jag kunde titta på de destruktiva mönster och värderingar som jag hade levt med i hela mitt liv. När jag ärligt tittade på hur det såg ut och hur jag tänkte, så blev jag mörkrädd, mina värderingar var helt uppåt vägarna. Men någonstans i mitt hjärta fanns en önskan att få bli fri ifrån all lögn och misärr. Om jag hade vetat vad som krävdes i blod, svett och tårar så kanske hade jag fortsatt i gamla mönster och förmodligen förlorat mitt liv, som ett säkert resultat. Men allt börjar med att jag börjar erkänna ärligt för mig själv att jag hade ett problem, om jag vågar överge att jag vet bäst så finns det möjlighet för mig att börja leva ett rent och sunt liv. Som sagt allt börjar med en tanke och en önskan, sen är det dags för nästa steg.
Villighet är en annan andlig princip som är livsviktig för att kunna gå vidare, vad är jag villig att göra för att börja leva på ett nytt sätt, är jag villig till att göra det fotarbete som krävs för att kunna komma vidare i livet. Genom att sitta framför tv'n kommer jag inte komma någonstanns, men om jag är i rörelse så kommer jag att kunna komma vidare. Allt började för mig med rutiner, jag fick börja leva annorlunda, och att bryta livstils mönster och skaffa nya värderingar i livet. När jag tog beslutet att bli drogfri och börja leva livet på livets vilkor så fick jag bryta med människor, saker och platser som var förknippat med mitt gamla liv, jag fick börja byta miljö och börja bygga nya relationer med likasinnade människor som sökte samma lösningar, alltså det krävde en massa fotarbete för att kunna vända mina tankar så att jag kunde och orkade ta nya beslut i livet, till en början så bara hängde jag på människor som jag litade på och jag såg att det fungerade på dem. Jag ville ha det de hade fått, det betyder ju att jag fick börja göra som dom, och ju mer jag utsatte mig för sunda och nya budskap så började jag också tillslut att acceptera att jag var maktlös inför mitt gamla sätt att tänka. Mitt eget tänkande hade ju tagit mig till den plats som jag var på, ett liv i fullständig kaos.
Men det krävdes också till en början att jag ständigt uttsatte mig för rätt människor, platser och saker. Resultatet blev ju väldigt snart att jag började tänka, känna och agera som dom, känslor följer tanke och handling, ändrar jag mina tankar och handling så följer känslorna automatiskt efter. Så klart är det till en början en kamp och ett enormt stort motstånd, inte så konstigt egentligen är vi vanne människor och om vi lär kropp och sinne att agera och tänka på ett speciellt sätt, så går vi automatiskt dit när vi ska handla, vi behöver lära om för att kunna börja förändras och göra annorlunda, och det enda som kommer att ta mig dit är att börja göra det, och ju mer man gör det desto bättre blir man. Själv så vågade jag att börja agera annorlunda och trillade också många gånger, men något som mina nya vänner lärde mig var att våga ställa mig upp varje gång och göra annorlunda, till sist så har jag lyckats på vissa områden andra kräver mer träning. Men villighet för mig är att våga börja göra det som jag vet är rätt, fast att det kanske inte är så lätt. Med andra ord, villighet är att göra det som krävs för att lyckas med det som man bestämt sig för att göra, för mig var den störta motivationen att jag ville fortsätta leva. Och så länge jag höll mig drogfri och icke krimminell så lyckades jag hålla mig vid liv och började tillslut också att utvecklas och bli en bättre människa, allt detta för att jag var villig till att göra det fotarbete som krävdes. Det finns alltid ett pris att betala, är jag villig till att betala priset? Svaret är självklart, jag vill ut på andra sidan.
Öppetsinnelag är också extremt viktigt för att kunna komma vidare, eftersom att mina egna tankar och föreställningar alltid har tagit mig till oehört smärtsamma uppleveser, jag behöver lära mig att tänka annorlunda. Det finns kraft i att erkänna för sig själv att jag kan inte allt själv, jag har inte svar på allt, och jag behöver erkänna att jag behöver hjälp av någon som har gått före och lyckats, för mig gäller detta på alla områden i livet. Det är ju likadant när jag går till skolan för att lära mig att räkna och skriva, då behöver jag ju börja med att öppna mig för att kunna ta emot informationen som undervisas, och där börjar allt med att jag erkänner att jag kan inte kan detta själv, jag vet inte alltid bäst. Utan ett öppetsinnelag så är det i princip omöjligt för att kunna komma vidare i livet, jag måste ta bort de skygglappar som jag har för ögonen och börja titta mig omkring. Det är viktigt att jag vågar se och ta emot den information som finns runt omkring mig. Med de här tre stegen är jag redo att gå vidare och erkänna att jag är slagen, besegrad och körd på alla dessa områden i mitt liv, den enda vägen är att erkänna det och gå rakt igenom. Att vända om och gå tillbaka är aldrig ett bra alternativ, det slutar ofta med oehörd smärta och lidande. Sen vet jag att vissa områden går att gå tillbaka till om jag förändrar mig själv och utgångs läget. Som jag innan skrev så tror jag att om jag förändras så förändras också allt annat runt omkring mig. Allt börjar med mig, om jag förändrar mig så kommer omständigheterna också att göra det.
